What to do..

Ända sen jag avslutade gymnasiet har jag varit nästan som en fri fågel och flugit var helst jag själv velat ta mig. Har väl på mina flygturer stött på både den ena o den andra stoppskylten men efter ett tag ändå dragit vidare mot nya äventyr. Men nu har den senaste tiden inneburit att jag dragits tillbaka till en viss plats, en viss stad, en viss person. Och jag lovade mig själv att ALDRIG skulle någon komma ivägen för det jag ville med mitt liv. När kag säger till föräldrarna att jag bara vill till Paris för stadens skull så vet jag innerst inne att det är fel, att det inte är sant. Men jag har inte kunnat erkänna för varken mig själv och definitivt inte någon annan att det finns en annan anledning också...även om det nog förståtts ändå.
Så för första gången ikväll insåg jag att denna person verkligen har kommit att betyda mycket för mig.
Han är nog inte så omtyckt av min familj på grund av olika anledningar,han har principer jag inte stöder...men han är speciell på ett bra sätt.

Kanske för att mina tankar är hos honom, har jag lyckats stänga ute de eventuella killar som korsat mitt spår,kanske jag missat roliga stunder då jag varit fast i mina tankar och planer på saker involving him, kanske har jag suttit hemma en fredag kväll istället för att svänga de lurviga för det inte kännts lönt då han inte kommer att vara där. Som Beyonce säger..No need to buy a new dress if he wont be there to impress..

Det finns ju trots allt några hinder mellan honom och mig. Hinder som är ganska höga och som inte kommer försvinna över en dag. Men ska man våga satsa? Är det värt det? 
Vad är det som gör att vissa människor vågar kasta sig ut utan något skyddsnät, utan stöd från ens närmaste?


Vad ska jag göra????? 


Nattliga samtal-Cruel or Sweet??

Ja det är verkligen frågan jag ställer mig varje gång det piper i telefonen efter tolv på kvällen. Det beror ju givetvis på vilken dag det är och om personen vet vad den andra gör. En fredag eller lördag natt gör det mig inget. Men en torsdag kl fyra på morgonen, bara några timmar innan en tenta går av stapeln?
Som tur var så hade jag denna natt förberett mig när jag fått hintar från ett annat håll om att det kanske skulle ske. Så telefonen var på ljudlös och jag sov mig igenom mesta delen av natten och såg mycket riktigt när jag öppnade ögonen vid åtta att jodå, visst hade det ringt. Två ggr och samma person.
Nu ska det väl tilläggas att personen som ringer är någon som ligger mig nära om hjärtat, jag vill alltid höra från honom, även kl fyra på morgonen men inte natten innan tentan. På något sätt har det undsluppit honom.

Men så vad beror det då på att de ringer på natten? Fick en förklaring från Malmöiten som menade på att de trots allt tänker på en när de är ute och rumlar på stan. Vilket man kan tycka är ganska sött. Men å andra sidan så kanske ett samtal vid fyra på eftermiddagen vore mer normalt?
För antagligen har alkohol intagits vid den senare påringningen och jag hoppas innerligt inte det är bara därför telefonen piper?? Så jag står kluven...Ska man anse det som ett bevis på att man betyder ngt, att de tänker på en när de ringer på hemvägen från klubben(det är ju trots allt så att det inte är ett bootycall då vi bor 150 mil från varann) eller är det brist på respekt att störa ngn mitt i natten bara för att säga hej?

Hmmmm.......?


B-day!

Örebros bussystem sucks big time! Här bestämmer de sig för att efter kl19.00 är bussar gratis. Great Ide, gratis är alltid bra, speciellt för fattiga studenter. Sen visade det sig att bråkstakarna i stan inte kunde hålla sig borta utan bussa blev vandaliserade på alla dess möjliga sätt och gratis var inte längre an option. Men om man då återigen återinför att man ska betala...DÅ FÅR MAN JU FÖR FAN MEDDELA DET!!!! Inte något har det varit om att man ska betala igen. Så idag fick jag tjyvåka in till stan för inte tog jag busskortet med mig. Sen när jag skulle åka hem, ja då får man ju inte betala utan måste ha köpt biljett, men sur som ättika var jag, så istället marscherade jag hela vägen hem. Underbar promenad då argheten släppte efter ngn km och tankarna kunde vandra fritt.

Ja, för ett år sedan sa jag till mina vänner, att nästa sommar kommer jag spendera i Paris. Där ska jag jobba o må så bra som jag alltid gör när jag är där.
Men tiden gick och planerna sjönk allt längre och längre ner i gyttjan utan att jag brydde mig så mycket om att försöka gräva upp dem igen. Men så kom då Paris resan jag o kussen gjorde för att hälsa på vår tredje musketör och våra homies. O boy vad jag vid hemkomsten kastade mig efter spade och hink och började gräva upp planerna. Det är ju där jag vill vara, det är med dem jag vill spendera sommaren!
Så nu pågår febrilt jobbletande och boendesökning. Viktigast är jobbet, boende fixar sig alltid. Men här sk hittas ett jobb om jag så ska gå på gatan..mohahaha skoja bara, oroa er inte SÅ långt går jag inte...hihi

Imorn är det en underbar dag, för det är min födelsedag! Den 26 april för 23 år sedan så föddes en liten flicka som fick namnet Sanna. And that girl is moi! Så imorn kommer mitt humör vara på topp, trots tentaplugg så ska det firas lite grann.....I´m waiting for ur call;)......

Dum så dum!

Som den godtrogna lilla flicka jag var berättade jag gärna om mina upplevelser för vem som än ville lyssna. Jag höll väl egentligen inte mycket hemligt utan delade med mig av härliga minnen, underbara personer och mindre bra saker och dess konsekvenser.
Vad jag inte visste var att det nu skulle komma och bita mig i baken. Och det gör ont. Jag ångrar djupt att jag berättade, att jag ville delge folk mina minnen och härliga saker jag upplevt. Jag trodde det var bra att man kunde vara så öppen, att man kunde ha en sådan relation men jag hade fel, så fel så fel. 
Jag har lärt mig det idag och kommer inte längre berätta. Ingen som inte känner mig väl kommer förstå och trots att man känner mig så kommer man inte vilja se det från mitt håll.
Besviken..ja men mest på mig själv. Jag skulle hållt tyst. Jag skulle bara berätta bra saker. Inget annat.

Och från och med nu så kommer ingen veta ngt. Inget alls. Det är bäst för mig och för alla andra. För som jag sa....det är ingen som vill eller kan förstå...speciellt inte de som jag trodde ville mitt bästa...

Printemps

Det var länge sedan solen sken så starkt som den gjorde och glad var jag för det. Mina morgonpromenader denna helgen utökades betydligt på grund av den värmande solen och vårens alla dofter och tecken som över en natt letat sig upp till ytan. Har glömt hur underbar våren är och jag hoppas att sommaren dröjer sig lite så vi kan få njuta nu när den äntligen kommit.
Har med mina två musketörer klagat på delar av livet och dess innehåll den senaste veckan men kom till insikt idag att livet är inte så hårt ändå. Det är alldeles för lätt att klaga på de saker man inte har ISTÄLLET för att uppskatta de saker man faktiskt har!
Vilket iaf jag ska försöka göra.....Tentan på fredag är väl inget jag tänker längta till men jag tänker se fram emot min födelsedag på onsdag, min dag och ingen annans:), tänker se fram till Festivalborgs helgen med grillning, artister och mys mys i solnedgången. Jag tänker även se fram emot sommaren för på ett eller annat sätt kommer den innehålla Paris. Combien du temps? On verra....
Sex veckor kvar av Örebrotiden för den här gången....Jag skulle ju ljuga om jag sa att jag önskade det var längre....Men tack vare solen och våren och sommarplanerna så kan jag stå ut....Det finns värre platser att vara på....hmm....tja som.....Östra Karup Mohahaahhaha

Ciao Mes Amies

H

Ilska,
         besvikelse,
                             sorgsenhet,
                                                  glädje,
                                                             kärlek, 
                                                                        frustration,
                                                                                           hat
                                                                                                 undran.....                                                                   



Hur kan så många känslor frambringas av en enda person?


Känslor förändrar människor

Ok, jag får väl erkänna. Jag har lite nya känslor som pyr inom mig. Det går upp, det går ner men för det mesta är det lyckliga känslor som får mig att skratta utan anledning, som får mig att le mot vem jag än möter, som får mig att längta till sommaren, som får mig att äta mindre(ganska konstigt ändå), som får mig att koncentrera mig på skolan och göra mer än jag brukar. Som får mig upp ur sängen kl halv åtta för en ljuvlig morgonpromenad.
Det är såhär jag vill må ALLTID. Jag vill vakna med tanken att ännu en dag att njuta av, ännu en dag som ska gå bra, ännu en dag som jag ska få skratta.

 Jag längtar efter personerna som gjort mig till den jag är denna veckan. Han som får mitt hjärta att slå ett extra slag, samtidigt som han får mig att vrida mig av skratt, samtidigt som han kan hålla om en så man kan bara vara. Flickorna som även dem får mig att tjuta av skratt, som får mig att hälla i mig en hel tequila flaska och släppa loss lite grann. Pojkarna som så tryggt ser till att jag kan få dansa fritt på dansgolvet, så jag får dricka min champagne i fred och som ser till att jag kommer hem välbehållen. Dessa personer som gör denna magiska stad än mer magisk, än mer spännande och än mer lockande.

En vecka sen vi kom till Paris och än finns dessa varma, glada och härliga känslorna kvar hos mig. Jag hoppas de finns kvar ett bra tag, för jag vill må så här...
Ska hålla dem kvar, för finns de kvar så finna även ett bättre jag!

Tankar som cirkulerar

Jag är allt lite småsur. På mig själv. Tankar som cirkulerar i mitt huvud, som jag inte vill ha där, som förstör och tar bort min glädje. Det finns dock några personer som hjälpt till att få dessa tankar ta så stor plats och jag önskar så att de aldrig sagt dessa sakerna, det hade underlättat för mig så oerhört. Sen är det givetvis upp till mig att bara skjuta bort dessa tankar och se på saken från mitt eget håll.
Men det är svårt när personerna spelar en stor roll i ens liv. De påverkar mig och mitt sätt att tänka och jag vill inte det. Men vad kan jag göra åt det?
Trots envisa försöka att stöta bort dessa hemska tankar så kan jag inte mota bort dem tillräckligt och jag vet snart inte hur jag ska göra.....


Secondly....
Bo någonstans där du inte trivs, där du inte känner dig hemma, där du inte har de människor du tycker mest om, whats the point??
Jag har sen jag lämnat Paris 2004 hela tiden känt mig dragen tillbaka dit. Den tiden var den bästa i mitt liv, kanske det kunde bli så igen om jag flyttade dit igen, inget stoppar mig.....eller? När jag hör vad min bruna vän känner så hör jag hur lika vi tänker men ingen av oss tar steget fullt ut??? Ska vi fortsätta plåga oss, stanna där vi inte trivs, och sen är vi når 40, ångra oss för att vi inte tog chansen?? Jag vill inte ångra mig längre fram i livet, har redan gjort en del saker jag ångrar jag gjort och en del saker jag inte gjorde som jag också ångrar. Men det är nog slut på det nu. Om en vecka blir lilla Sanna 23 år ung, och man blir inte yngre, thats for sure. Så nu är det dags att ta tag i detta, jag är 100 % allvarlig, its now or never!
Ciao!

Calmente!

Det är ju ganska roligt att några äldre män i detta svenska landet pushar för nya ord och vill bland annat att vi säger, nu får ni calmera er girls....Är det ett tecken flicks???

Jag har fannar i pinnan!

Tom, tom, tom känner jag mig. Så känner jag alltid efter att kommit hem från Paris och våra homies down there. Efter fem dagar av intensivt festande, skrattande och stojande så ekar lägenheten tom och allt som känns tvunget att göras känns om möjligt ännu värre.
Men man får leva för de minnen som skapats, för de otroliga skratten och de mysiga stunder jag fick med min fransman och mina två cheries- det finne inga bättre än ni! Paris wouldnt be the same with out u guys!
Tror inte det är någon ide jag skriver om vad som hände, vad som gjordes och vad som skedde. Bara vi, de tre musketörerna skulle förstå glädjen, ilskan, vad curiot, calmente och snoop nage dans l´eau betyder. Vad cigaretten i glaset skapade för tumult och vad rums uppdelning gör för ens psyke.
Hur det känns att ha bodyguards vart man än går, hur en flaska kan kosta såååååååååå mycket men ändå vara billig.
Hur tröttheten ger livet en helt ny mening och hur man dansar på de rosa molnen. Bland det bästa var det nya Starbucks som öppnats på två min avstånd, kunde det blivit bättre??
No no way.
When am I gonna be this happy again??
Ciao!

Beautysleep.....?

Varför kan man aldrig få sova?:)
Detta var ju den sista natten för denna veckan i min sköna säng, för ikväll blir det en massa skumpande i lastbilen. Sen blir det PARTY PARTY i Paris.....
Så vid halv ett väcktes man av ett sex and the city-samtal från kussen( vilket jag INTE ogillar, alltid lika trevligt). En halvtimme klingade till i telefonen igen då den nyblivna fransyskan fick ett vredesutbrott över pojken in question( Im a kick some ass when I get there-thats for sure!)
När klockan blivit runt ett och jag kände hur fåren jag räknade försvann i en dimma...Pang, så ringde det igen. Den här gången var det en redig fransman som så gulligt ville väcka en för att tja småsnacka litta....
Mon Dieu säger jag bara!
Så runt tre fick jag äntligen börja jobba på min beautysleep men väcktes brutalt av telefonen igen vid halv sju, av ett omtänksamt sms från min kära mor som påminde om passet....(Det hade jag packat ner redan förra veckan, men det kan ju bli lätt att man glömmer då vi bara flyger på vägen hem)
Då var det ju ingen ide att somna så upp hoppa jag och nu sitter jag här stirrandes på klockan i hopp om att den ska gå fortare!
Men trots den ganska sömnlösa natten så e jag på topphumör!!
Ses om en vecka!!!

Ciao Belli!

Paris!

Långsamt går den uppåt...uppåt mot himlen och det enda man ser framför sig är den blåa himlen som breder ut sig. Förväntningarna och ilningarna trängs i magen och man vet att runt kröken så kommer det. Den långa underbara färden. Så kände jag när jag satte mig i Balder på Liseberg i somras. Och det är exakt den känslan jag har idag inför Paris resan.
Just nu är det färden upp, packningen innan, färden ner med kusinen. Sen kommer vi komma runt kröken och sen är det bara att falla falla falla.....Inget skyddsnät, inga måsten bara FUN FUN FUN FUN!
Att en stad och några få människor på denna jord kan få en liten människa som jag att må så bra, att längta så mycket, att ha så roligt, få mig så bekymmersfri jämfört mitt normala jag.
Så den bästa tiden är nu. Precis innan avfärd...innan allt det magiska börjar, innan jag kan börja leva ordentligt för en gångs skull.....


                                                                                                                                    A+

Bulldog??

Bulldoggen är en cool livsnjutare av rang. Den ser tuff ut, men har inte riktigt koll på vilket skrämmande intryck den kan göra på såväl människa som andra hundar. Den börjar aldrig ett slagsmål, det behöver den inte. Tvärtom så förväntar den sig att alla är lika fredliga som sig själv. Bulldoggen lever under devisen "peace, love and understanding annars får du riktiga problem". Skulle den dock mot förmodan hamna i slagsmål är det bara ett som gäller; vinna eller dö. Många skulle nog kalla bulldoggen för den perfekta hunden, lugn och sansad. Den skäller nästan aldrig. Och sist men inte minst, en bulldog älskar att åka bil, tåg, båt eller flyg. Den är lättskött och behöver inte alltför mycket motion. Blev din kompis en Bullmastiff?

Jaha en bulldog alltså...Interesting...Hoppas de inte tänker utseendemässigt också.....:)

Get out and be gone!

När ska skitstövlarna sluta dyka upp i våra liv? När ska de snälla omtänksamma och normala männen göra entre??
Ständigt har jag stött på dem, så som mina vänner har. Dessa till synes good-looking men med hjärtat på rätt ställe. Men Oboy så fel vi haft. De har virat in oss i sina nät och sen låtit oss sitta fast där medan de lever livet bredvid med andra och annat. Och vi har snällt suttit kvar med påklistrat leende och sagt att jo då han kommer ändra sig, han älskar mig, jag kan förändra honom, han är den rätta!
Men nu får det ju för i helvete vara nog!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Och vet ni vems fel det är? Jo det är VÅRT eget fel!!
Om han inte behandlar dig som han ska, lämna honom, ge honom inget, undvik honom!!!! Han måste få känna på sin egen medecin. Och funkar inte det, ja då är han förstörd för livet!!!
Trots det eviga-jag trivs som singel-snacket så lets face it. Alla vill vi träffa någon att dela livet med. Men fortsätter vi hänga upp oss på dessa idioter som utnyttjar och leker med oss kommer det sluta illa. Det är jag säker på. Och någon gång är det dags att säga stopp. Någon gång är det dags att börja om. Att börja värdera sig själv och inse att killar som dem förtjänar inte att röra oss, ens med en mils lång tång. De borde stoppas ner i en soptunna och med permanent lock på. Den bästa personen i ens liv är en själv. Man ska sätta sig själv på en piedestal och tänka att endast det bästa är gott nog åt mig!!
Fucked up men.....expensive!
Putting urself first....priceless!


I´m from Venus-Where the hell are u from??

Det här med musiksmak är ju alltid ett dilemma. Vilka klubbar kan besökas, vilken förfests musik, vilken gonatt visa ska spelas?
Har genom tiderna lyckats träffa på människor som delat min passion för hip hop, rnb. Helt enkelt musik man svänger de lurviga till. Så när jag nu drogs iväg av nyfunna vänner till Satin i Örebro var det med mixed feelings jag entrade de stora portarna. Det var utlovat Dub Sweden, alternativt musik band. Jag fick snällt se mig uppslukas av alla popsnören som sprang hitom o ditom och jag konstaterade lugnt i mitt stilla sinne att denna alternativa/pop/synt musik är till för de stackare som egentligen inte kan dansa. Att stå o titta på dessa på dansgolvet är som att stå och prata med någon med ticks...väldigt obehagligt. Men förbandet spelade två helt ok låtar men efter bandets första låt gav jag och ålänningen upp och vandrade hem i natten.
Alla har rätt till sin musik smak och jag fördömer ingen men jag tänker nog hålla mig borta från Satin ett bra tag. Det kan ju bara bli lite problem då alla vill gå ut tillsammans men inte kan komma överens om vart man ska gå. Men idag bet jag i det sura äpplet, glömde bort mina-jag-ska-dansa-i-kväll-tankar och ställde in mig på en ny upplevelse.
Och det är en upplevelse jag sent ska glömma. Det är ju inte varje dag man besöker planeten Pluto!!

RSS 2.0