Sviken

Hur kunde du svika mig så, jag litade på dig?? Vad jag sa, det sade jag i förtroende, ngt som du och jag skulle hålla för oss själva, som en liten hemlighet i vår lilla värld. Men du ställde dig på berget och skrek med dina lungors fulla kraft och nu...ja nu....hur kunde du? Du säger att du älskar mig...funny way of showing it...
Jag vet nu vad jag måste göra, det finns inte någon återvändo, inga ursäkter att ta till, du och jag-vi existerar inte längre, there is no longer an US. Du får gå vidare med ditt liv och jag tänker göra detsamma. Det kunde verkligen ha blivit något, jag vet inte vad men definitivt något starkt och fint.  Du väntade och jag skulle komma till dig och vi skulle få se om det verkligen var något... något vi kunde bygga på....men nej. Det är dags för mig, för ett nytt liv, glömma allt som varit, glömma alla fantasier och alla drömmar och kanske helt enkelt bara börja om...
Kommer det göra ont? Kommer du ångra dig? Eller är det kanske så att du i din värld inte ser vad som du gjort fel? Att leka med mig var kanske dina intentioner från början??
Men nu vet jag hur det känns att bli sviken och vi vet alla att what doesn´t kill me makes me stroger..så på ett sätt kan man säga att du har hjälpt mig..........?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0