Sanna And The City!

I år har jag väntat. Långa år då jag kämpat för att kunna ta steget fullt ut och bara njuta. men jag har aldrig nått översta trappsteget. Trappan blir längre och längre och jag undrar varje dag om jag någonsin kommer lyckas nå toppen. Men jag ska ta ett sista djupt andetag, samla alla mina krafter och kämpa mig upp där. För lyckas jag inte, så kommer jag aldrig bli en hel människa. För som det är idag lämnar jag delar av mig själv kvar i hemmet när jag går ut för att möta världen. Jag vill inte ha det så, vill inte må så, vill inte put my life on hold, för vi lever bara en kort tid på denna jord.

Och ingen. Ingen kan hjälpa mig. Det är min kamp att vinna. Det är min trappa jag måste upp för. Ingens axlar jag kan hoppa upp på som kan hjälpa mig. INGEN. Ingen att skylla på när jag halkar ner.

Men det är väl så det är, varje människa är sin egen lyckas smed.
Men det nya året har gett mig kraft och viljan att vilja börja om, att göra mitt liv bättre, att hitta det som kan få mig att må bättre.

Fråga mig inte vad det är, fråga mig inte hur jag ska göra, allt jag vet är att jag ska lyckas.
 

Jag ska....
Jag ska........................ tror jag.......!