Sanna And The City!

Klockan är kvart över sju, normalt sett är jag den enda som är vaken på tredje våningen på studentgatan 4. Frukosten görs iordning i tystnad och sen glider man in på rummet för den enda lugna stunden på dagen. Trodde jag. Istället hör jag hur köket är fyllt av folk och när jag kommer in möts jag av tre av grannarna, inte redigt vad jag hoppats på. Mitt jag-vill-inte-prata-med-ngn-på-morron-humör visar sig tydligt trots tappra försök av en av dem att få igång en konversation. Men det går inte, jag kan inte prata så tidigt på morronen, irritationen bara växer. Flyr snabbt in på rummet.
Tomt känns allt, men det beror nog på att det är över, han finns inte mer med mig. Ett kort men intensivt förhållande är över. Han stormade in i mitt liv och höll mig trollbunden under den tid han gav mig. Hans hänsynslösa, egoistiska, irriterande och ironiska sätt att vara förförde mig och några gånger under tiden så föll jag hårt och handlöst för honom. Men underbart är kort och nu har både säsong 1 och 2 avverkats och Dr House finns inte längre kvar i rum 302. Nog lika bra det då han tog upp både studietid och nattliga timmar som normalt borde användas till sömn.
Det är bara att vänta på säsong tre. Så länge får jag hålla till godo med Michael Ealy i Sleeper cell, den vackraste mannen för tillfället. Jag ska nog allt leta upp han o klubba ner han vid nästa trip to the States.

Jag vill bort härifrån nu. Det ska bli skönt med ett brejk. Jag måste få ordning på mina tankar och mina komande handlingar. Nu är det dags för grammatik prov...

Ciao