Lögn avslöjad=)
Idag har jag tråcklat med min CV, fy fasiken vad tradigt det är, sökt några jobb och ska söka fler imorgon. Nu blir det ärenden på byn samt skicka Traderapaket, laga lunch och sen ge mig ut på mastodontpromenaden jag nämnde igår..
Ikväll blir det Yoga på mitt nya gym, first time there tonite!
Btw.. alla dessa bloggar, alla flickor skriver så fint att de alla äter ALLT de kommer över och VÄGER inte mer än 34kg MAX....Men gluttar man sedan in i deras kylskåp får man sanningen...
För detta är nog närmare sanningen än vad de brukar skriva....
Ciao
Nej, jag håller inte med. Tror snarare problemet ligger i vårt normsystem än i huruvida barnet är sjukt. Vill fortsätta hävda att sjukdom och kromosomfel är två skillda saker (särskilt när man studerar/ jobbar inom vården). Att ge dessa barn de rätta förutsättningarna är svårt i dagens samhälle just på grund av de normer vi har och lever efter men detta är ju vad som krävs för att de ska kunna leva normala liv. Ett värdigt liv med mening handlar ju inte alltid om att resa jorden runt ensam eller skaffa sig en högskoleutbildning utan kanske i dessa fall att gå ut grundskola, skaffa sig ett arbete inom ramen för sina förutsättningar och klara av vardagen till största del på egen hand (eller med ledsagare). Vill påpeka att även människor utan DS som klassas som ''normala'' lyckas trassla till sina liv eller må så dåligt att de inte klarar sådant... Kan även nämna att barn med DS kallas de glada barnen, och vem vill inte ha ett glatt och lyckligt barn? Men jag förstår poängen att alla vill ha barn som är friska, fullt utvecklade och utan kromosomavvikelser el dyl. Men jag är inte så säker på att vi alltid ska kunna välja...
