Perspektiv
Efter jobbet igår stövlade jag iväg till citycentralen och fiskade upp kusselinen. Därefter bar det av hemåt mot R-gatan och massa snackandes framför OS. Det roligaste med att ha folk boende hos sig är att (trots att man typ pratar varje dag) man kan ligga och prata långt in på nätterna om allt och inget. En annan vän vid namn E är ju expert på detta och pratar så mycket att man till slut somnar av utmattning hahaha, vilket ju är bra men det finns ju risk för att man missar värdefull information hon har att delge...=)
Imorgon blir det utgång och på lördag blir det melodifestivalen i Jakan, härlig helg att se fram emot!
Läste i en av mina favoritbloggar (en tjej som jag tycker har allt vad gäller attityd, utseende, jobb och socialt liv) att båda hennes föräldrar har cancer, och hon själv har diabetes. Allt sätts i ett annat perspektiv när man inser att kanske har hon fått mycket men samtidigt upplever något sådant. Närstående som är så sjuka unnar jag inte en endaste människa i världen. Tragiskt. Med ens kände jag hur jäkla bra jag har det i livet. Vad gör det att man e lite mer pank ibland, vad gör det att jag måste banta med jämna mellanrum för att hålla rätt på kilona, vad gör det att jag inte har det tjockaste håret i världen? Jag har ju friska människor runt mig, föräldrar och syskon och vänner och i längden så vet man ju, att det är det enda som är viktigt. And u know it.
Ciao
