Sanna And The City!

Sex and the City. Hela kvällen igår fick jag försvara filmen. Killkompisar som rackade ner på Samantha och hela filmens koncept. För mig är serien helt klart bäst, filmerna kommer inte ens i närheten. Jag tror att killarna rackar ner på Samantha för att antingen är de intimidated av henne eller så är det killar som aldrig själva skulle ligga runt och därför inte gillar hennes stil. Vet egentligen inte varför jag försvarade den men det kändes lite som om alla killar är avundsjuka på att en förkortning, en serie och två filmer kan engagera så många tjejer och samla oss kring en och samma sak. SATC står det på alla facebookstatusar och det driver våra små pojkar till vansinne. Störtlöjligt säger jag. Get over urselves.
Filmen? Delar av den var sjukt roliga, härliga, tårdrypande och magnifika. Vissa delar var extremt cheesy, onödiga och löjliga. Hade man skurit ner filmen, tagit bort en del och lagt lite mer djup i den som det var i serien, då hade den varit klockren. Dock var det härligt med 950 personer i en och samma biosalong, 5 killar (vi räknade dem, ditsläpade av flickvännerna, tre av dem sov haha) som klappade, skrattade, blev tårögda och var uppdressade till tänderna. Under de 2,5 timmarna glömde man reality, bekymmer, framtiden och nojjor och bara typ escaped from it all. Tar man filmen med en nypa salt så gillar man den!

Ciao