Sanna And The City!

Jag ahr funderat....och det mina vänner gör jag ofta....way to often tror jag...det är nog därför jag är fucked up som jag är.
Jag funderar in i minsta detalj på allt och inget.
Men till saken. Varför alltid vilja vara någon annanstans, vilja ha det man inte har och inte leva i det underbara nu och göra det bästa av situationen?
Örebro är inte den bästa stad jag befunnit mig i men jag har världens härligaste människor omkring mig.
Skola och utbildning funkar bra förutom att jag haft en Mr Eastman som hällt lite solk i bägaren. Jag har lyckats fixa till en superduper mysig lägenhet med alla mina ljus som jag tänder vid alla tillfällen...
Men något saknas. Det är inte en person, det är inte en sak, det är egentligen inte plats heller....
VAD ÄR DET DÅ????



Jag vet inte, den är en känsla, en gnagande liten ingrodd känsla som vägrar ge med sig och vill inte försvinna. Kanske har jag en liten aning om vad det kan vara men nej, jag hoppas inte det är det....det får det bara inte vara.
Men jag jobbar på det, den ska bort, för att längta bort tiden är bara slöseri med den.
Man ska vara glad att man lever!!!




Rest in peace Svullo!