Sanna And The City!

Man oroar sig, våndas, varenda tanke går till att fösöka lista ut hur man ska hinna med det. Men det löser sig ALLTID, även denna gång. Så nu kan jag slappna av lite och njuta mer av Luxemburg och familjelivet.
Har hunnit med att bli spöad i biljard ( av brodern o kompis), har sett The devil wears Prada- helt klart sevärd! Har hunit shoppa lite grann, mer ska det bli idag, fått se hur det ser ut runt om huvudstaden- I like it!
Ikväll ska jag än en gång på bio- nu ska jag äntligen få se step up. Ingen vill ju gå med mig så då får d la bli bio själv. Så det blir kvällens övningar. Såg nya beck filmen igår, helt okej den med.
Har tagit som major decisions väl här nere och I will stick to them best I can!
Dock saknar jag mina Örebro chicks, ska bli skönt att komma tebax te er snart!
 Ciao!

Det är inte ofta man cruisar genom två länder så vite fait men nedkommen till Luxemburg så dröjde det inte länge innan jag återigen befann mig i France. Denna gången i städerna Metz och Thionville. Fina franska städer där (japps eme) de promenerar runt små fina pojkar som man glupskt tittar efter. Fick shoppat lite grann och sen lunchade vi i ett stängt( ja alla affärer öppnar efetr två på måndagar) Thionville. Alltid roligt med nya städer och se det "riktiga" frankrike och inte bara Paris:p
Trevligt med familjen igen men frågan är om man verkligen står ut en vecka i sällskap med andra? Vanan av att vara helt ensam och göra exakt som man själv vill har infunnit sig och jag kan nu förstå min ex när han sa att ha mig i hans lägenhet kunde vara otroooooooooooligt jobbigt ibland då han var otroligt van vid att vara ensam. Jag tror inte det var det att jag hela tiden städade undan hans saker sm skapade irritation haha
Nåväl, Luxemburg är fint, det syns tydligt att det är ett rikt folk som bor här, fina hus eller villor kanske jag ska kalla det och den ena mercan efter den andra BMW:n och då snackar vi specialdesignade 2010 modeller. Trevligt folk som både talat franska, tyska och luxemburgska så förstår de inte min franska så förstår de kanske mors tyska.
Har ännu inte varit i huvudstaden här i Luxemburg som så fantasilöst heter Luxemburg men det lär bli om ngn dag.
 Nu är mitt största problem hur jag ska få tag på lösenordet till min distanskurs, jag behöver ju lämna in en uppgift på torsdag och har antagligen glömt det i öret eller i Båstad. Men jag försöker så gott jag kan att hitta det:)
Nu blir det kaffe på pappas kontor och sen blir det hem och kanske ett biobesök ikväll, hoppas ni pluggar lugnt.
Fick reda på en hemlighet idag som jag inte borde vetat men eftersom jag anses vara en skvallerkärring så  skulle jag inte vetat, lite lessen att hon ej kunde berätta för mig men samtidigt kanske det är ngt man vill hålla tyst om.....Ur secret´s safe with me.

Ciao bellinis!

Varför är jag så obsessed med att åka till baka till France, varför längtar jag dit minst en gång om dagen när de fransmän och fransyskor jag stött på varit hur otevliga som helst??? Ta min chef i Paris, ta min lärare på Örebro universitet?? Hmm undrar om det har ngt att göra med att det är över 50. japps där har vi det fransk ålderskris. Nåväl man får ta dem med en nypa salt och tänka på de otroligt snygga pojkar som springer benen av sig i Paris- de är betydligt trevligare!!!

Ciao

När man läser i böcker eller tidningar eller ser på filmer och diverse tv-program hur extremt upptagna vissa människor kan jag avundas deras sätt att leva. Att alltid ha något att göra,något att fixa, något att springa iväg till, om inte möten så kanske step up passet på gymmet. Nu sitter jag här med franska kursen med fem olika kurser samtidgt, samt en turismkurs jag ska börja med så fort boken vill anlända, jag har mitt träningsschema och om två veckor ska jag börja jobba två ggr i veckan. Däremellan ska man hinna umgås med vänner, hinna se några House avsnitt och givetvis gå på föreläsningar. Är jag nöjd nu när schemat är späckat???
Nej nu börjar istället oron komma över om ifall att jag faktiskt kommer hinna med allt, ifall jag inte tagit vatten over the head?
Extra pengar är super bra men inte på bekostnad av en underkänd tenta.
Men sen ska man vara ärlig, hur många timmar läggs inte på att sitta framför datorn, framför tvn, liggandes i sänge??? Då man borde göra dessa vettigare saker??
Så idag onsdag den 18 oktober har jag gett mig själv ett diciplinlöfte. Nu är det tidigar mornar med träning, plugg hela dagar och tvn slås inte på förrän efter kl åtta på kvällen.
Who needs Tyras dåliga råd anyway? Who needs dagdrömmar om söta pojkar?

Men jag börjar med en semester(hihi)- LUXEMBURG HERE I COME!!! 

Klockan är kvart över sju, normalt sett är jag den enda som är vaken på tredje våningen på studentgatan 4. Frukosten görs iordning i tystnad och sen glider man in på rummet för den enda lugna stunden på dagen. Trodde jag. Istället hör jag hur köket är fyllt av folk och när jag kommer in möts jag av tre av grannarna, inte redigt vad jag hoppats på. Mitt jag-vill-inte-prata-med-ngn-på-morron-humör visar sig tydligt trots tappra försök av en av dem att få igång en konversation. Men det går inte, jag kan inte prata så tidigt på morronen, irritationen bara växer. Flyr snabbt in på rummet.
Tomt känns allt, men det beror nog på att det är över, han finns inte mer med mig. Ett kort men intensivt förhållande är över. Han stormade in i mitt liv och höll mig trollbunden under den tid han gav mig. Hans hänsynslösa, egoistiska, irriterande och ironiska sätt att vara förförde mig och några gånger under tiden så föll jag hårt och handlöst för honom. Men underbart är kort och nu har både säsong 1 och 2 avverkats och Dr House finns inte längre kvar i rum 302. Nog lika bra det då han tog upp både studietid och nattliga timmar som normalt borde användas till sömn.
Det är bara att vänta på säsong tre. Så länge får jag hålla till godo med Michael Ealy i Sleeper cell, den vackraste mannen för tillfället. Jag ska nog allt leta upp han o klubba ner han vid nästa trip to the States.

Jag vill bort härifrån nu. Det ska bli skönt med ett brejk. Jag måste få ordning på mina tankar och mina komande handlingar. Nu är det dags för grammatik prov...

Ciao

Ännu en helg är över. Och det har varit en händelserik helg. Fredagskvällen bjöd på fint besök av F. Fong och vi tog oss till Pacos och drack frozen strawberry margaritas och käkade gott gott. På lördagen spenderades obefintliga pengar och jag handlade lite kläder-nya planer börjar ta form.....
Sen blev det fest med chicksen och vi skank, små pojkar och taxichaufförer skrämdes till döds...tror vi iaf!
Idag har det varit en tuff dag, tog mig över till tvåan för att säga hejdå te Fong tjejen och sen tog vi oss ända bort till ICA där ransonen för dagen inhandlades och sen uppför trappan till Bågen och ner i soffan för en film. Och nu har jag orkat ta mig hem igen, life is hard hard!

Nu ska jag gå tillbaka till mina sista House program, har ej sett så mycke idag och känner att det är dags igen...

See ya

Ciao

Vännen min skrev nyligen om att man kunde läsa gamla dagböcker och se hur man var för ett x antal år sedan. Jag tycker det räcker med att bara gå tillbaka 6 månader i dagboken/bloggen så ser man att man  inte är samma person.
En annan person övertog min kropp denna sommaren och denna ngn lämnade en sargad och vilsen person efter sig. Men lyfte mig och blev den jag alltid varit igen. Det kan vara väldigt bra att få höra av ens nära och kära hur annorlunda man faktiskt varit, för det bevisar ju två saker- att de känner en ruskigt väl och att de vågar säga ngt. Jag tror ibland man väljer att avar tyst för man vet att det man tänker säga kan såra och förvirra. Men bra sagt!
Jag insåg imorse under min promenad hem från simhallen att jag precis i ett blixtslag insåg vad e redig vän är. Att jag lyckats skrapa ihop några och att de verkligen är människor som ser den verkliga Sanna. Att när jag med andra sätter upp en fasad, ja det gör jag, även med människor som tros vara vänner. Men de når aldrig in som de riktiga vänner jag har.
Nu har jag två avsnitt kvar på House säsong 1. De ska ses ikväll, däremellan ska LOST ses. Jag har haft en galen tv-vecka, jag vet, borde inte sitta framför den. Jag har massa franska att göra, jag har en ny distanskurs att ta tag i, till mitt försvar så kan jag säga att boken till distanskursen har ej kommit än, och i franskan har jag gjort allt som ska göras men jag måste jobba lite hårdare på min grammatik då jag haft mindre success in that area.
Sen har jag också kommi fram till att jag lägger way för mycket pengar på mat. Alla grönsaker,frukter och yoggin som måste handlas stup i kvarten gör mig galen.
Nu har jag dock kommit fram till att jag har cirkus 600 kr att handla kläder för och de ska handlas på lördag, jo det ska handlas i Luxemburg men 1, vi får nya pengar då och 2, mamma e ju med mig:)
Nu börjar huvudet hänga och det är dags för kvällsmat, trodde jag skulle orka till Vänner kl sju men hallonen till lunch har försvunnit ur min energilåda så det är dags att återigen fylla på den....

Återstående tid tills jag kan se avsnitt nr 21 av House: 2h och två sek.
Då hinns middag,dusch,anmälan till vårterminen och planering för plugg med emellan...om jag är effektiv!


Ciao

En överdos av Dr House, Ja det måste det vara, efter fyra dagar fyllda av House program har jag nu kommit fram till att jag måste ju också ha ngn form av sjukdom, alla har ngt antingen litet eller så har de en massa. Eller så är det bara så att jag fått just en....överdos. Sjukdomar, olika knasiga symptom det ena efter det andra, inte konstigt man börjar känna sig konstig.
Efter att snart ha sett hela säsong ett så behöver jag absolut en paus från sjukhusserier...fast vänta...Grey´s anatomy börjar ju om en vecka...och cityakuten likaså....

Har Hollywood tappat sin fantasi??? Eller så är det jag som tittar way för mycket på tv:)  

Oboy, en helg av många revelations, privata tankar och principer som ansågs vara viktiga men som efter några timmar flew out the window. Stockholmarens besök var mycket uppskattat, och tesammans med browni gjorde vi det till en trevlig kväll!
Att utestället innehöll för många Bratwannabes gjorde inte så mycke när den lilla trion shakade loss te hip hop och senare trance...och sen nattliga cigg vid "bänken".
Tack för du att kom!

Ciao

Så fort jag hört de första tonerna så visste jag att jag skulle älska låten. Och när jag lyssnat färdigt var det exakt så jag kände. Visst är det härligt att hitta ny underbar musik?? Musik utgör en så himla stor betydelse i livet, den behövs för att lyfta upp en när man mår kass, får en att bli än mer gladare när man är glad, får en att minnas och le, minnas och gråta.
Så idag, denna lördagen rekommenderar jag Beyonce "Irreplacable"-Helt klart dagens låt!

Ciao

You must not know 'bout me
You must not know 'bout me
I could have another you in a minute
Matter fact, he'll be here in a minute (baby)

You must not know 'bout me
You must not know 'bout me
I can have another you by tomorrow
So don't you ever for a second get to thinkin'
You're irreplaceable

Så var nästan ännu en vecka gjord, är det bara jag eller går tiden som en speedad kanin just nu? Man hinner knappt vakna på måndagmorgon innan man rumlar ner tebax i sängen efter fredagkvällens äventyr. Eller som vi säger om Brickehills bassäng-man hinner inte ens vända i ena ändan förrän man ska vända igen haha.
Idag är det tenta som gäller, det ska nog gå ganska bra om inte Mme Schortz vill jävlas med oss och ändrar om hela tentan.
Ett litet mysterium jag sitter och funderar på ibland är vem den mystiske mannen i kostym som jag ser gå mot bussen varje morron runt åtta snåret?? Har han ett fint jobb som kräver kostym? Har han lyckats scora varje kväll då han går the walk of shame varje morron till bussen? Då jag lämnar studentgatan går han lyckligt ovetandes om mina funderingar mot bussen eller jag mot det hållet iaf. Men jag ska nog komma på vad det är han har försig...
Imorn kommer min favoritstockholmare. Hon och jag ska göra stan osäkra, det blir mitt första besök av någon av mina vänner-TACK SOFIA för att du är den:)

HAr inte lyckats komma iväg till simning mer än en gång denna veckan och kom på att Gösta, Gunnar och Rune måste undra vart jag är....så idag efter tentan ska jag graca dem med min närvaro. I onsdags visade Cela en ny runda att promenera, vilket var bra då jag varit rejält trött på de andra rundorna. Goodie Cela!!
Nu är det bara två veckor kvar till Luxemburg vilket jag ser mycket fram emot, ett nytt land, nya ställen att lära känna och nya affärer att gå igenom, inte helt fel att göra det med en uttråkad mor(d kommer hon ej vara hela tiden) som gärna lånar ut kreditkortet, hoppas jag:)
 Igår var det dags för CORE träning med Ålänningen on the HIlls men när vi konstaterade att det var ngt annat pass vi bokat in oss på insåg vi snabbt att en kopp te och Vänner på tv skulle träna våra magmuskler minst lika mycket om inte mer.Så det blev det, en liten trevlig skvallerstund!

Nu måste jag bege mig till bunkern där vi ska se vad Sanna lärt sig om fransk fonetik, förhoppningsvis en del.

See ya
Ciao

Jag blir så BESVIKEN när jag tror att något ska vägen, ngt jag hoppas på men sen uppstår det alltid en massa problem, så the initial plan blir inte av och nu står jag framför flera dilemman. Jag vill och jag kan men frågan är om man vågar.Och kommer jag våga, kommer det vara så smart att göra det? Kanske det är bara att släppa det och låta det vara som det är? Är det ärliga ord jag möter eller är det en FASAD som kommer spricka när det verkligen blir verklighet? Kommer det gå åt pepparn igen eller blir denna gången bättre? Jag  HATAR att bli tvungen att ta ett beslut. Om jag bara kunde få ett bra svar imorn så hade det löst mitt DILEMMA i denna fråga. Sen hade nog svaret varit mer självklart om jag i ärlighetens namn trott att jag var välkommen, men tänk om jag inte är det?? Tänk om jag, när jag står på tröskeln, möts av likgiltighet, rädsla och irritation? Kan det kanske vara det jag kommer möta och inte glädje? Om jag bara kunde veta SÄKERT!!!! Men hur ska jag kunna det? Jag är ju så långt borta???!!! Jag kan bara lita på magkänslan men fjärilarna i magen strular till det, jag har verkligen INGEN aning.
Det bästa vore väl att vänta och hoppas på det bästa. ELLER så provar jag mina vingar.....

It could´ve been love-but it is over now- I like that...I think

Ciao

Jag borde vara på föreläsning just nu. SkolkSanna kallas jag nu för...
Nu har det hänt två ggr på en vecka...Oh well I´ll deal with that later..

Ciao