Syndrom
Jag tror jag är drabbad. Jag tror att när jag föddes så fick jag den stämpeln. Att killarna som kom i min väg skulle alla vara skitstövlar. Om jag tänker tillbaka tror jag inte en enda av dem jag släppt inpå livet har givit mig något tillbaka. Jag älskar att finnas där för den jag älskar, att göra min älskling lycklig.....men jag får inte något tillbaka. Jag tar mig dit dem är, jag ger dem allt av mig men ändå så får jag inget.
Antagligen får jag skylla mig själv, den jag söker är inte den jag tror jag söker.
Det är ett syndrom....men jag vet ocks¨att jag inte är den enda. Vi alla stöter nog på en eller två av dessa skitstövlar. Men vad ska man då göra för att bli av med dem??
För när de känner att man börja släppa taget så kliver de fram ett steg och får en att kanske för en kort milli sekund tro att kanske, kanske han har det jag söker....
Men innerst inne så vet jag att jag famlar efter ett litet strå som inte finns......
Så jag tänker från och med idag vara starkare, vara hårdare mot mig själv. Det är dags att verkligen släppa taget, to move on, att se nya vyer och leta efter någon som kommer göra mig lycklig....
.....för han finns väl????
Antagligen får jag skylla mig själv, den jag söker är inte den jag tror jag söker.
Det är ett syndrom....men jag vet ocks¨att jag inte är den enda. Vi alla stöter nog på en eller två av dessa skitstövlar. Men vad ska man då göra för att bli av med dem??
För när de känner att man börja släppa taget så kliver de fram ett steg och får en att kanske för en kort milli sekund tro att kanske, kanske han har det jag söker....
Men innerst inne så vet jag att jag famlar efter ett litet strå som inte finns......
Så jag tänker från och med idag vara starkare, vara hårdare mot mig själv. Det är dags att verkligen släppa taget, to move on, att se nya vyer och leta efter någon som kommer göra mig lycklig....
.....för han finns väl????
Kommentarer
Postat av: emelie
du..killar är dumma, dom fattar inte vad dom har förens d e för sent.
Trackback
