Sanna And The City!

Jag vet inte vad som hände. Men när jag fick det smset så dog allt. Jag blev helt tom. Och klarvaken. Jag förstår nu att det är över. Jag har blivit vän med fienden och nu finns det ingen återvändo.
Den andra, två år. Det är över. Men hur kommer jag kunna?? Hur kommer jag kunna låta bli att ringa, att tänka, att drömma??
Jag vill bara skära bort den biten av mig själv som de håller i så att jag äntligen kunde få bli fri och move the fuck on!
Men den biten dör långsamt....och jag tänker låta den dö. För jag vill inte mer. Jag orkar inte mer, kan de inte förstå det??
I´m freakin human!!
Och hur många bloggar jag än skriver, beklagar mig över dem, hur många löften jag än ger mig själv att släppa taget, kommer jag lyckas??
Om jag bara kunde se in i framtiden och se om jag skulle kunna klara det? Att bli av med bördan..


Och även nu sitter jag här och bloggar om dem.
Jag behöver tänka, fundera men hur mycket jag än vänder och vrider på det så kommer inget ändras...

Det är och förblir dödsdömt.

Så här med lovar jag mina readers=) att jag ska sluta skriva om dem, försöka sluta tänka på dem och sluta föreställa mig med dem....
Men guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud vad det är svårt att försöka göra ngt vi alla vet är bland det svåraste man kan göra.


Klockan är över tolv, sex and the city på tv. Det gör väl inte saken bättre att se detta just nu, nej jag tänker lägga mig och försöka sova....jag var verkligen på väg innan smset som utlöste alla dessa tankar.
Vad jag önskar att det inte kommit nu.....men det var nog meningen.....Jag vet inte vad jag har gjort för att man ska straffa mig såhär men jag tar det.....
My life as a Princessi förra livet gjorde jag nog ej bra ifrån mig som, så nu får jag stå ut med detta.

Jag dör långsamt .......when will somebody save me?