Sanna And The City!

Som den godtrogna lilla flicka jag var berättade jag gärna om mina upplevelser för vem som än ville lyssna. Jag höll väl egentligen inte mycket hemligt utan delade med mig av härliga minnen, underbara personer och mindre bra saker och dess konsekvenser.
Vad jag inte visste var att det nu skulle komma och bita mig i baken. Och det gör ont. Jag ångrar djupt att jag berättade, att jag ville delge folk mina minnen och härliga saker jag upplevt. Jag trodde det var bra att man kunde vara så öppen, att man kunde ha en sådan relation men jag hade fel, så fel så fel. 
Jag har lärt mig det idag och kommer inte längre berätta. Ingen som inte känner mig väl kommer förstå och trots att man känner mig så kommer man inte vilja se det från mitt håll.
Besviken..ja men mest på mig själv. Jag skulle hållt tyst. Jag skulle bara berätta bra saker. Inget annat.

Och från och med nu så kommer ingen veta ngt. Inget alls. Det är bäst för mig och för alla andra. För som jag sa....det är ingen som vill eller kan förstå...speciellt inte de som jag trodde ville mitt bästa...