Sanna And The City!

Jag är allt lite småsur. På mig själv. Tankar som cirkulerar i mitt huvud, som jag inte vill ha där, som förstör och tar bort min glädje. Det finns dock några personer som hjälpt till att få dessa tankar ta så stor plats och jag önskar så att de aldrig sagt dessa sakerna, det hade underlättat för mig så oerhört. Sen är det givetvis upp till mig att bara skjuta bort dessa tankar och se på saken från mitt eget håll.
Men det är svårt när personerna spelar en stor roll i ens liv. De påverkar mig och mitt sätt att tänka och jag vill inte det. Men vad kan jag göra åt det?
Trots envisa försöka att stöta bort dessa hemska tankar så kan jag inte mota bort dem tillräckligt och jag vet snart inte hur jag ska göra.....


Secondly....
Bo någonstans där du inte trivs, där du inte känner dig hemma, där du inte har de människor du tycker mest om, whats the point??
Jag har sen jag lämnat Paris 2004 hela tiden känt mig dragen tillbaka dit. Den tiden var den bästa i mitt liv, kanske det kunde bli så igen om jag flyttade dit igen, inget stoppar mig.....eller? När jag hör vad min bruna vän känner så hör jag hur lika vi tänker men ingen av oss tar steget fullt ut??? Ska vi fortsätta plåga oss, stanna där vi inte trivs, och sen är vi når 40, ångra oss för att vi inte tog chansen?? Jag vill inte ångra mig längre fram i livet, har redan gjort en del saker jag ångrar jag gjort och en del saker jag inte gjorde som jag också ångrar. Men det är nog slut på det nu. Om en vecka blir lilla Sanna 23 år ung, och man blir inte yngre, thats for sure. Så nu är det dags att ta tag i detta, jag är 100 % allvarlig, its now or never!
Ciao!