Sanna And The City!

Ända sen jag avslutade gymnasiet har jag varit nästan som en fri fågel och flugit var helst jag själv velat ta mig. Har väl på mina flygturer stött på både den ena o den andra stoppskylten men efter ett tag ändå dragit vidare mot nya äventyr. Men nu har den senaste tiden inneburit att jag dragits tillbaka till en viss plats, en viss stad, en viss person. Och jag lovade mig själv att ALDRIG skulle någon komma ivägen för det jag ville med mitt liv. När kag säger till föräldrarna att jag bara vill till Paris för stadens skull så vet jag innerst inne att det är fel, att det inte är sant. Men jag har inte kunnat erkänna för varken mig själv och definitivt inte någon annan att det finns en annan anledning också...även om det nog förståtts ändå.
Så för första gången ikväll insåg jag att denna person verkligen har kommit att betyda mycket för mig.
Han är nog inte så omtyckt av min familj på grund av olika anledningar,han har principer jag inte stöder...men han är speciell på ett bra sätt.

Kanske för att mina tankar är hos honom, har jag lyckats stänga ute de eventuella killar som korsat mitt spår,kanske jag missat roliga stunder då jag varit fast i mina tankar och planer på saker involving him, kanske har jag suttit hemma en fredag kväll istället för att svänga de lurviga för det inte kännts lönt då han inte kommer att vara där. Som Beyonce säger..No need to buy a new dress if he wont be there to impress..

Det finns ju trots allt några hinder mellan honom och mig. Hinder som är ganska höga och som inte kommer försvinna över en dag. Men ska man våga satsa? Är det värt det? 
Vad är det som gör att vissa människor vågar kasta sig ut utan något skyddsnät, utan stöd från ens närmaste?


Vad ska jag göra?????