Sanna And The City!

När Han brukade ringa kl sex på morgonen kunde jag le trots att jag visste att jag inte skulle kunna somna om och att han hade förstört morgonen men jag var glad ändå. När Han ringde och lade på så jag fick ringa upp gjorde det mig ingenting. Han lämnade söta sliskiga meddelanden jag normalt inte skulle gilla men gjorde det för att det var just Han. När vi nu inte pratar längre så saknar jag alla de saker jag en gång irriterade mig så mycket på. Vissa saker är fortfarande svåra att förlåta och det kommer jag nog inte göra men jag kan sakna och komma ihåg. När jag nu får uppleva detta igen, de sliskiga meddelandena och de nattliga samtalen men denna gången från en annan pojke gör det mig bara mer och mer irriterad. Hans röst är inte som den ska vara, han säger rätt saker men på fel sätt och hur mycket jag än försöker se hans positiva och gulliga sätt förblindas jag bara av irritationen. Vill inte ha dessa samtal från denna pojke, vill inte men samtidigt vad har han gjort mer än vara snäll, uppskattande och bara varit sig själv....Varför kan jag inte hitta glädjen över att höra från honom??

Det är väl helt enkelt bara fel nummer,fel röst, helt enkelt fel människa....