Sanna And The City!

Singeltjejen som inte kan slå sig till ro. Ja det är väl jag det. Med lilla nyfödda pojken i armarna insåg jag att jag var den i gruppen som än så länge inte funnit min plats i livet. Den ena nybliven mamma, den andra nybliven gudmor och har i Gbg hittat sitt att kalla hemma. Den tredje med pojkvännen långt norrut. Medan jag själv nu ska börja om på ny kula i den nygamla staden Paris. Jag har egentligen ingen fast punkt alls, utan delar av mig finns att hitta i Örebro, Båstad, Paris och något lämnade jag nog i New York( eller kanske Long Branch borde jag skriva men det låter glammigare med NYC). När ska jag kunna sitta med ett barn i famnen och bara vilja sitta där i timmar? När kommer jag kunna leva i nuet utan att längta bort till en annan plats? Vilja se annat och andra? Handlar det om kärlekens trygga hamn? Jag vet inte men samtidigt som funderingarna finns där, så njuter jag. Jag får se, jag får känna och jag får le... Kanske mer än jag fått om jag varit i någon annan position?
Så jag insåg att någon mamma är jag inte redo att bli, inte redo att slå mig ner med en pojkvän(nu finns det ingen så det är ju egentligen inget problem) och inte redo att ta en lägenhet som är min..för jag är inte färdig med att undersöka vart min hjärta hör hemma...

Ciao!