Sanna And The City!

Jo, jag är arg och irriterad. Jag trodde du ville mig allt gott. Jag hoppades att du skulle bli glad för min skull, att du skulle visa glädje när jag var glad. Att du skulle visa att du brydde dig. Men istället säger du åt mig vad jag ska göra och inte göra. och kan inte ge mog något gensvar när jag som bäst behöver det.. Jag tror jag inbillat mig känslor, för det är nog ensamheten som frambringat känslor för dig. Det är nog känslan av att ha någon som gör att jag trott mig tycka om dig...Sanningen är såklart att jag bryr mig om dig, i två år har du någonstans ockuperat mina tankar. Men är det mer än så?? Kan du bli mer än det du har varit?
Jag ska ta reda på det nu, jag ska verkligen känna av och undersöka...
För hur vet man att man tycker om någon för den den är och inte för att den finns där? Hur vet jag att du och jag kan funka ihop?
Du har visat på många sätt att du är värd mina tankar, mina samtal och min tid-men lika många gånger har du gjort mig besviken, ledsen och arg. Att du sedan fått mina bästa vänner att tvivla på dig gör saken än värre. Jag vet inte var jag står längre, vet inte vad jag ska tycka o tänka...
Jag är 23, vill jag ge mig in i ett förhållande med någon jag inte känner mig säker på....vad händer om det tar slut om tre år...har jag slösat min tid eller kommer det ha varit en bra tid fylld av glädje o minnen värda att få?

Vet du vad...? Jag ska ge dig en chans. Jag ska lägga undan alla irriterade känslor och förtränga alla hatiska ord och alla sura miner. Jag ska pusha bort den lyckliga känslan jag får av att se dig o så ska jag starta om på noll. Nästa gång vi ses ska det vara som om det var för första gången. Då jag inte visste om dina hemligheter, dina bra men även dina bra sidor. Jag kommer granska dig, jag kommer notera minsta lilla ord, minsta lilla rörelse... I´ll be ur worst nightmare....cuz honestly- u don´t deserve better.....