Sanna And The City!

Det är ganska underligt men samtidigt underbart hur vädret kan förändra en värld, ja den värld jag lever i  ialla fall. Det var som om solen och värmen öppnade en dörr jag inte sett innan. Jag gick in och upptäckte att livet är inte så jäkla hemskt ändå. Att osäkerheten som funnits inom mig ett tag seglat ut och fyllt mig med starka fläktar av stark vilja och upprymdhet och glädje. Det är nog femte bloggen jag skriver liknande denna men samtidigt har jag ju också skrivit ett tiotal bloggar om hur livet kan vara så hemskt.

Hade för en halvtimme sedan ett nervöst sammanbrott och det enda som fanns till hands var marlboro lighten, så med lite frisk och lite förgiftad luft i lungorna lugnade sig nerverna lite och jag insåg att detta är det bästa jag gör, kanske någonsin!! Så nervös är väl det sista jag borde vara, men att stå och trampa i kvicksand är alltid jobbigt.
 
Men jobbigt ska jag inte säga att jag har det, jag lider med min New Yorkinna, att bli så sviken av en man,någon hon gjorde allt för, älskade och älskade än mer. Och han svek henne på alla möjliga plan och nu är hon ensam i ett land som inte är hennes, och inget har hon, verkligen ingenting. Hur kan livet utveckla sig så olika för oss? Vad gör vissa för att få må bra medan andra dras ner i det svarta hålet och försöker kämpa sig upp men trillar hela tiden ner?

Mina Örebromusketörer är ute på äventyr ikväll, tja hos grannarna antar jag och gluttar TV. Inget extraordinärt men msnen lyser med sin tysthet.

Sist men inte minst: Jenny, jag lovar inget men kanske jag också följer med till Versaille, inte helt omöjligt, dock flicks, kommer det bli mycket häng i Bastille, på Long Branch Cafe, på cafe med VM på Widescreen, varma dagar i parkerna. Det kan jag lova er!

Ciao!