Sanna And The City!

Hur kan det vara att man tänker på en person dygnet runt, fantiserar,drömmer och längtar, och sen tack vare ett telefonsamtal så är den personen bortblåst och ersatt av en annan?
Hur ska man tolka detta?

Men trots dessa confused feelings så har jag kommit så långt att jag inser att jag älskar denna person som sitter på andra sidan atlanten.  Jag älskar honom för att han är så rolig, alltid glad när vi pratar, alltid positiv och alltid så där jobbigt omöjlig som jag kommer ihåg honom då han var min. Men jag vill inte ha honom som bara min(han behöver ju inte vara ngn annans dock, han kan vara som den fria fågel han gärna vill vara:), utan jag vill bara ha honom i en liten låda. Så kan jag plocka upp honom och prata med honom whenever I feel like it...haha nej då men han är den första jag någonsin känt mer för och han letade sig in i mitt innersta och har lyckats hålla sig kvar där. För trots att jag gått vidare så finns det fortfarande ett band som inte vill klippas oss emellan. Vi har inte setts på snart tre år. Men jag ska träffa honom i år. Det har jag bestämt. Jag vet inte när, han vet inte ens om att vi kommer att ses men det kommer vi....


As for the other one...nej fransmannen har inte hört av sig. Han vet kanske inte att vi grälat då vi har olika perspektiv av vad ett gräl innebär, eller så är han really pissed of och vägrar prata med mig. Det löser sig. Jag tror stenhårt på Timbuks budord. För det gör verkligen det. Det löser sig faktiskt ALLTID.