Paris-here we come!
Känslan av att jag verkligen är ute på djupt vatten är påträngande. Det är bestämt nu och rädslan börjar krypa in på en. Men genom hela livet väljer oftast denna trygga och säkra vägen och jag kan nog för första gången i mitt liv säga att jag ger mig ut på osäkra vägar. Samtidigt som rädslan dunkar i bröstet så vet jag att om jag inte gör detta så kommer jag sitta hela hösten och ångra mig. Ångra att vi ej åkte, ångra att vi ej tog chansen. Och nu är det till 100% bestämt.
Och ni ska bara veta hur jag skakar....
Och ni ska bara veta hur jag skakar....
Kommentarer
Postat av: Jenny
me too, me too...Du, vi struntar i det va?............................................................................................................ Hell no! Kanske går åt hellskotta men det är smällar man får ta! Det brukar ju alltid "lösa sig, det gör det alltid".
Postat av: Sanna
Nu skrämmer du mig jue, men som Timbuk säger så borde det ju gå...kanske ha hans låt som team sång för sommaren??
Trackback
