Sanna And The City!

Det här med att se sig själv på tv eller kort eller liknande är inte roligt.Kanske för dem som har världens bästaste självförtroende men hur många på denna jord har det? Förutom Kanye West som bara loves loves loves himself. Vid halv åtta imorse satte jag ingång med uppgiften att analysera mitt eget tal från igår. Efter knappt en minut var jag tvungen att stänga av då jag inte kunde med att titta på mig själv mer. Först måste jag ju säga att kameran lägger nog på en till tre hekto så det känns ju sådär bra. Sen har jag upptäckt att jag när jag pratar gör någon konstig rörelse med munnen som gör att jag ser RETARDED ut. Milt sagt. Löjlig var det enda som fanns i mitt huvud under de plågsamma sekunder som jag tittade på mig själv. Som jag nämnt tidigare så krävs det övning i att få bort retarded-uttrycket, EN MAKE-OVER och talövning!
Vad jag ser fram emot just nu är de mysstunder jag ska ha på Starbucks i Kanada nästa år. Enligt vännen F är det inte Starbucks man går till i Kanada men jag kommer nog smyga dit ändå:) Krypa upp i en mysig fåtölj med vaniljlatte a la Starbucks(som bara de kan), senaste skvallertidningen(kanske alternativt skolböcker) och snön som dalar ner utanför fönstret. Kan det bli mysigare? Kan det bli bättre? Jag trodde inte Kanada skulle locka så mycket men det gör det faktiskt, det ska bli riktigt skoj!

Här skiner dock solen och promenix med E stundar!
CIao