Sanna And The City!

Det känns som om livet börjat om. Det känns som om varje dag som gryr så känns det som om det bara blir bättre. Kan jag kanske kommit in i en fas där allt är rosenrött, ljuvligt och bara underbart bra? Det är roligt att gå på föreläsning, underbart att hänga med vännerna och ja nästan roligt att gå till jobbet. Det är roligt att rulla upp håret på spolar och ser resultatet
Jag längtar till varje morgon då jag vet att det blir till att plugga, läsa, träna, mumla för mig själv och fixa o trixa! Vad har egentligen hänt? Och hur länge kommer jag att få må såhär? Kommer det bli plattfall en dag då jag åter slungas tillbaka till den sinnesstämning som jag varit i de senaste kanske 4-5 åren? Eller har jag tagit mig ur det? Men det kanske är upp till mig själv att se till att hålla mig på denna nivå, se till att sätta mig själv först och göra endast det som får mig att må som den prinsessa jag förtjänar att må som!?
Summan av kardemumman kan sägas bli att jag mår superduper najs och tänker fortsätta göra det. Enough said.
Helgen innebär bio, reaggedancehallnattklub och såklart plugg:)

Ciao