Sanna And The City!

Skam den som ger sig. De senaste dagarna har gått framåt. Jag har bekantat mig med några av min "mans" friends och jag har nog minsann känt en connection mellan oss de senaste dagarna(påhittad möjligtvis meeeen jag tänker låtsas som om den är där) Bara att vara i samma byggnad gör mig nervös och idag när vi stod en meter ifrån varann utanför subben, så skakade mina händer och jag kunde knappt prata. Så här har jag inte känt för någon sen M när jag var 17.Inte ens amerikanen gjorde mig så nervös. Anywhooo min kära vän N berättade idag att han hade snackat med H(from nu är det hans namn i bloggen hehe) och tydligen hade han blivit nedslagen i helgen. Han är ju som bekant från egypten och det är ju tyvärr många som är emot människor från andra länder /religioner så tio kanadensare hade utan ngn som helst provokation gett sig på honom och nu saknar han en framtand.
Jag tyckte så fruktansvärt synd om honom idag att jag bara ville krama om honom meeen det skulle nog vara lite för framåt eller vad tror ni?
Anywhooo så gör det mig så arg! Några tjejer hade gått fram till honom och sagt att "låt oss vara annars ska vi se till att du blir nedslagen" utan att han ens hade varit i närheten av dem och eftersom han var ensam var det lätt för deras pojkvänner. Inte alls mitt problem men jag hatar rasism, hatar hatar hatar det. Blir så fruktansvärt arg på idioter som dem. Speciellt när det drabbar denna vackra man:)

Jag låter kärlekskrank, I know, löjlig sure men det kan jag leva med:) Jag åker ju ifrån Freddy om 20 dagar och då ser jag la aldrig honom igen. Så bare with me:)

Fick iaf ett supertips från F om hur jag ska hitta mina drömbyxor. Tack F, det är bara fram med sewing kitet som jag så fint köpte första dagen i Freddy och som använts flitigt av alla svenskarna:) Här ska det fixas!
Nu MÅSTE jag plugga, sluta hänga på nätet!

Ciao