Back-up plan...

Får man ha det? Diskuterade nyligen med en vän det här med pojkvänner/flickvänner och back up plans. Många av oss har säkert något ex som man sagt till att ja, har jag ingen kille när jag är 30 så är det du och jag. Vännen jag pratade med hade en back-up, jag kan ibland tänka att jag har det, dock vet jag inte om han är införstådd med det haha.
Frågan är ju hur snällt det är mot personen man är med för tilfället. Självklart är det ju inget man berättar för att få veta att ens pojk/flickvän har en annan person i tankarna ifall det inte funkar känns ju lite hårt.
Men kanske det är en nödvändighet för att känna någon form av säkerhet...Om man tänker igenom de personer som kommit och gått i sitt liv så finns det säkert en speciell som man kanske kanske kan se sig själv med om inte the shining knight on the damn white horse dyker upp. Kanske är det comforting att tänka att det finns en för mig med även om några år...Dock är det ju jobbigt om ens back-up plan träffar sin Mr/Miss Right and leaves ya hanging. Oh well, jag har min halv back up plan ifall jag är ensam när jag är 35, jag ger det ändå tio år, värre med dem som sätter gränsen vid 25 och redan har fyllt det...haha
Har ni några back up- boys, ladies?

Ciao

Kommentarer
Postat av: Marresmamma

Blir man lycklig då om man har någon att gifta sig med vid 35? Varför skulle han vara bättre än alla andra? Trygghet, visst (men bara så långt att man vet att någon vill ha en för att ingen annan ville ha honom) ;) Eller? Handlar det inte om att man vill ha någon som är speciell snarare än att ha någon för att ha någon... annars skulle man väl tagit första bästa som ville ha en. Tror jag.

2008-09-17 @ 23:19:52
URL: http://vardagsaventyr.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0