Saknad
Jag vet inte varför jag blir så illa berörd av en människas död. Vissa viftar mest bort okändas död men....det tar mig ganska hårt. När Air France flyget störtade tänkte jag rätt mycket på dem som förolyckades och tänkte på deras familjer. Nu när MJ gått bort är det mest det mina tankar kretsar kring. Såhär fyra dagar senare tycker jag det fortfarande att det är overkligt. Allt har en mening brukar jag tro så kanske även i detta fallet...men det känns ...så ... tråkigt...
Jag antar att när allt lägger sig, när han inte längre är hot stuff på nyheterna att jag inte tänker på det lika mycket. Fast nej, det tror jag faktiskt ändå inte. Som det superfan jag en gång var så finns han alltid kvar.
Nu har jag fem dagar kvar av min 19-dagars i rad jobb. På fredag blir det galej, stort galej. Sen frukost ute i Båstad med J och kanske lite H-town, snajsigt, längtar vi till.
Ciao