Sanna And The City!

När jag var yngre hatade jag min röst. Tyckte jag hade en "killröst", sådär mörk och tråkig att lyssna på. Andra tjejer lät som tjejer ska låta (enligt vem kan man ju undra nu?) och det gjorde inte jag. Speciellt Britney lät sådär flickig. Efter att ha blivit några år äldre och fått ha amerikanska flickor runt mig är jag nu glad att jag inte låter som Britney eller varannan amerikansk flicka. De bräker och låter nasala så det förslår och nu är jag då glad för att jag har den röst jag har=)
När man hör Beyonce prata låter hon bara sådär mysigt mörk, man kanske ska försöka prata sådär lite mörkare...för sexighetens skull...Ja men jag vet att jag har way too much time on my hands!

Jag har världens bästa nageltjej, hon gör superbt fina naglar och är trevlig och klämmer alltid in en när man är i kris. ¨Me likey. Visst saknar jag tawaineserna i San D meeeeeeeeeen Heidi förstår mig, they sure as hell didnt. IOM att de ej pratar ENGELSKA.

Nu är det dags för sista promenaden till motorvägen för denna veckan. Får se hur många hantverksbilar jag möter idag...det finns verkligen tusen av dem, och ja, jag räknar dem. Något roligt ska man la ha på promenaden. Igårkväll såg jag Revolutionary Road med kate Winslet och DiCaprio. Superba skådisar, helt okej film men för jäkla konstigt slut....eh sen den?!

Happy Weekend Y'all

Idag kom jag på mig själv med att sakna min amerikanare, men något så dumt som att lufta luren kan man la inte göra heller....?

Ciao