Sanna And The City!

Fy vad jag tycker det är hemskt för dem 33 chilenska gruvarbetare som sitter instängda under jorden. Nu vet dem dessutom att de inte kommer få komma ut förrän om en kanske två månader. Hemskt är det. Men jag längtar till den dagen då de berättar på nyheterna att de fått se dagens ljus, då kommer jag stå där med ett leende=) Ja, vissa saker berör mer än andra.

Jag börjar fundera på om det kan vara en höstdepression jag känner av? För vad kan jag egentligen klaga på? Förra året i augusti bodde jag hos päron i Båstad och satte som mål att nästa år vid den här tiden så ska jag ha ett "riktigt" jobb, bo i ny stad och med massa saker som händer....är det inte så jag har det då? Eeeh jo.
Ändå kan jag inte 100% glädjas åt nya jobbet eller inte glädjas åt höstens alla nystarter och event.

Mitt nya företag har låst alla sidor som det är "föbjudet" att nyttja under arbetstid. Det gjorde dem inte på min förra arbetsplats. Datasnubben här menade på att "de vill att folk arbetar här". Det bryr de sig tydligen inte om på mitt förra jobb.... eller så kanske de helt enkelt LITADE mer på sin personal, frihet under ansvar eller något i den stilen. Ni vet ju säkert vart jag står. Min största olycka är att msn kommer försvinna under dagen. Isolerad kommer jag känna mig. Delux.

Aja, dags att jobbe.