Sanna And The City!

Jag känner i hela kroppen att jag behöver ett brejk från STHLM och mitt liv här. Sen jag flyttade i november har jag haft det så jäkla bra med sina dalar såklart men oftast har jag trivts som fisken in the maddafacking water. Men det är fasiken så stressande. Eller jag sätter press på mig själv så att jag blir stressad. Man (läs jag) vill prestera, man vill göra saker, man vill se bra ut, man vill vara smal, man vill ha snygga kläder, man vill resa, man vill flörta, man vill jobba, man vill ha nytt jobb, nya utmaningar. På tio månader har jag raserat en del saker för mig vilket idag gör mig ledsen i ögat men som jag inte kan göra något åt just nu. Jag har också blivit proffs på intervjuer, träffat massa människor, gjort Sthlm till mitt hem och kanske kanske kanske kanske kanske börjat gilla en person lite mer. Det sitter hårt inne men kaaaaaaaaaaaaanske.

Därför längtar jag ännu mer nu än när förra inlägget skrevs till att få komma iväg med två mumsiga flickor, sippa bundustarrosé med S i stråhatt och K gungandes till reggaemusik. Jag tänker INTE bry mig om den internetska världen, jobbintervjuer, pengar, utseende eller vad folk tycker. Nu tänker jag heeeeelt stänga av. (A, d kommer dock ett inlägg tillägnad dig, som den trognaste läsaren =) Sen tar vi nya krafter och gör hösten till en sjuhelvetes höst i Sveriges finaste stad ( Sorry Gbg och alla andra städer, men Sthlm rular faktiskt), ni som inte bor här, det är dags att pallra er hem och joina in!

SO LONG, FAREWELL, AUF WIEDERSEHEN, ADIEU!