Sanna And The City!

Efter 7 månader på Eniro så känner jag såklart de jag jobbar med. Men jag har även börjat stifta bekantskap med en rad andra utanför vår lilla sfär. Som J på restaurangen bredvid. Han vet hur jag vill ha mitt kaffe, man snicksnackar lite när han lämnar mackor i repan, och för mig är han som en stor gullig nallebjörn, ja han kanske inte är en homie..än men bekant kan man kalla det. Eller vaktmästaren. Vi åker samma buss varje morgon (el gjorde iom att jag bikar nu för tiden) vi säger dock inte så mycke till varann, utan nickar, ler och gestikulerar med händerna, men vi har en undermedveten förståelse för varann, det känner jag enda ner i hjrätgropen. Tänk er filmscenariot, den mest oväntade hjälten som räddar mig, ja det skulle vara han. Jag är ganska långsam på att lära känna folk, det tar en stund innan jag sätter igång och babbla men vi vet ju alla vad som tar vid a nonstop talking monster (jo jag tror minsann ni tänker så ibland hehe)

Ikväll blir det tennis med två av peepsen här på Eniro. Också två som cirkulerar utanför vår jobbsfär men som buts in from time to time, loveliga människor. Även om de klår mig ikväll, så tycker jag nog det fortfarande.

Ciao