Sanna And The City!

På min cykelfärd genom Hagaparken möter jag "det hurtiga Stockholm" som jag så fint valt att kalla dem. Alla joggare,promenerare,joggenaderare, rollerbladare (på grus,fråga mig inte varför and how they do it) och kutare. Det kryllar av dem och lite avundas jag dem att de i solens uppgång får ta sina morgonpromenader där. En tråkig sak med att börja jobba så tidigt som jag gör är just att jag missar morgonpromenixen men det får bli längre fram! Det fina (eller kanske det lite löjliga) med "hurtiga Stockholm" är att många av dem ser ut att vara hämtade ur Vogue. Det är lacktights, med värsta superfina joggingskorna, samt hålig tischa som säkert kostat skjortan. Senaste glajjorna och håret ligger som om självaste Oduncu-killen öst i en hel sprayflaska innan promenix. Rena catwalken blir det för mig. Just idag börjar jag dock förstår varför vissa av dem är så uppklädda. Det kryllade av fina pojkar och flickor ( rediga joggare då med vanliga joggekläder) och speciellt EN kille jag nästan cyklade in i för att han var så fin. Monday morning delight.

En annan väldigt knäpp sak denna helgen. Som vi alla vet (vem kan ha undgått mitt tjat) så är min närmaste granne FANTASTISKT snygg. Så snygg att om man kommer hem efter en joggingrunda och är tomatröd i fejan, ja då undviker man honom. Sagt och gjort, Sanna är på väg ner med tvätten, står och väntar på hissen och hör hur hans dörr öppnas. Jag kastar mig ner för trapporna och hör hur han kliver in i hissen. Istället för att lugnt gå ner för trappan försöker jag gömma mig på halva vägen men åker man hissen så ser man när man kommer uppifrån och man ser även när man når våningen nedan. Såklart har han sett mig stå och trycka mellan två våningar. Bra Sanna. 27 år gammal var du va? När jag kommer ner i tvättstugan, flinandes för mig själv, ja vem står inte där och plockar ut tvätten och ser sådär smaskigt fine ut? Amen självklart.

Nu -Jobb jobb!

Ciao