Me myself and I dådå

Idag på fikan satt jag med mina collegues. Normalt för man en konversation med dem. Jag för konversation med mig själv. Berättar om en ny film och säger att den verkar bra. För att ångra mig och säger sen direkt att den nog INTE verkar bra. Och fortsätter analysera i min egna värld. Alla andra är tysta, tittar lite frågande på mig. Jag inser min egen knäpphet och blir tyst. Retarderad. På hög nivå. 

Ciao 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0